Hejsan. Jag skiter i den här bloggen nu.

Lägger krutet på http://jennifaj.blogg.se instead! :)

Det gör jag rätt i. Besök mig vettja! xD

Au revoir!

Jag har stått i samma rum som Björn Gustafsson.

Cirka en meter ifrån.

Frida gick fram och bad om en kram, och jag stod typ helt paralyserad och kollade på. Jag vågade inte gå fram. Han såg så sur ut. Höll mig på mitt fina avstånd och smygfilmade som en äkta paparazzi. :)

Men hans uppträdande på Talangkampen var lite utav en bevikelse.

Hade redan sett hela nummret han körde. Men han var läskigt bra ändå!

Soran däremot kröp djupt in i mitt hjärta.

Han var jäkla skojjig han!

Gick ju på Talangkampen bara för att Björn skulle vara där.

Men det andra var ju toppenbra det med!

Min favorit var en kille som körde nån slags ståupp-komik och kastade konfetti ur fickan. Han beatboxade (heter det så?) Pingu-soundtracket.

Så jävla bra! Men dom som vann imponerade på mig dom med. :)

Skitduktiga allihopa. Och jusste, en kille som dansade ungefär som Michael Jackson. Jag satt som en fågelholk och tittade med häpnad på hur hans fötter och ben rörde sig i ultrafart medans hans överkropp var helt stilla. Så jävla häftigt.

Jag och Frida åkte direkt in till Uppsala efter brännbollsdagen.

Så, vi fördrev 5 timmar som uteliggare. Satt på en bänk i ett par timmar och utforskade Uppsala. Gick runt i cirklar. :)

Så, nu känner jag till det stället aningen bättre.

Men, kunde inte låta bli att känna stor saknad efter Stockholm när vi var där. Hittar så himla mycket bättre. Tycker mer om människorna och deras attityd. Uppsalaborna yrade runt som drogade hönor. Tycker jag.

Jag har nog tagit till mig lite av den kaxiga/nonchalanta stockholms-stilen. Dessvärre.

Men, till hösten ska jag studera i den "lille blyga" staden. Så jag får väl vänja mig antar jag.

Kulturama har börjat locka lite nu på senare tid faktiskt..

Han än så länge bara lekt med tanken, men den finns ju där.

Men, GUC kommer det antagligen bli i slutändan. ^^

Längtar...

Fast allra helst skulle jag väl vilja gå kvar med klassen på trygga ruttna Central.

Orkar inte riktigt med en stor förändring just nu.

Men det är väl det livet mer eller mindre består av. Förändringar.

Och jag har än så länge bara inlett mitt liv, så jag får bita ihop och acceptera att man inte kan leva i sin trygga lilla bubbla livet ut. :)

Men, det var allt jag hade på hjärtat.

Hare gött, häääj

Är det bara jag som funderat över att alla dessa modebloggare som till exempel Kenza och Blondinbella, är otroligt snygga?

Måste man vara attraktiv för att lyckas?

Missförstå mig inte, jag kritiserar inte dessa driftiga tjejer över huvud taget. Tycker dom verkar vara härliga som bara den!

Men, i ärlighetens namn, deras enorma besöks-siffror har nog till stor del att göra med bilderna dom lägger ut på sig själva.

Tjejer vill vara dom,

Killar vill ha dom?

Ingen kritik, bara åsiktstik

(är medveten om konstigheten med sista ordet ovan)

Det är första gången för dig. När du lutar dig bakåt och lägger dig ner spänner sig dina muskler. Du låter honom få vänta lite, med en dålig ursäkt, men han vägrar att bli bortvisad när han närmar sig dig. Han frågar om du är nervös, och du skakar modigt på huvudet. Han är mycket mer erfaren, men det är första gången hans finger hittar rätt. Han kommer längre in och du skakar till; din kropp spänns hårt, men han är försiktig, som han lovade att vara. Han tittar djupt in i dina ögon och säger åt dig att lita på honom, han har gjort detta många gånger förr. Hans snedvridna leende gör att du slappnar av, och du öppnar dig mer, så han får mer plats så han lättare skall komma in. Du börjar böna och be att han skall göra det fortare och skynda sig riktigt mycket, men han tar långsamt den tid han behöver för att orsaka så lite smärta som möjligt. När han trycker på hårdare känner du hur din vävnad ger vika; smärtan bubblar upp inom dig och känns som ett knivhugg, och du känner den kittlande känslan av blodet som sakta börjar rinna. Han tittar oroligt på dig och frågar dig om det gör för ont. Dina ögon är fyllda med tårar, men du skakar på huvudet och nickar åt honom att fortsätta. Han börjar röra sig ut och in med skicklighet, men du är nu alldeles avtrubbad av smärtan och känner inte längre att han rör sig inom dig. Efter några fruktansvärda minuter känner du att något går sönder inom dig och han drar ut den ur dig. Du ligger nu helt avslappnad, glad över att det äntligen är över. Han ser på dig och ler varmt och säger att du har varit hans mest envisa, men också mest lönsamma upplevelse. Du ler och tackar din tandläkare. Det var trots allt första gången du drog ut en tand.
Får man fråga vad du tänkte på?

hahaha

(Fick med Humorbrevet..)

JAAAAA!!!

Min kära vän Frida och jag har letat som galningar efter en biljett åt mig, och nu har hon fått tag på en!

Så, på fredag ska vi på Talangkampen och se ingen mindre än allas älskade Björn Gustafsson!! :D

Jag har en så kallad lyssnarplats på en barstol.

Man ser inte hela scenen, men wtf, who cares? xD

Frida har en plats på nån slags läktare eller nåt på våningen ovanför.

Hon sitter ganska exakt över mig.

Aja, skojjsigt ska det bli! :)

Har precis kollat färdigt på Sex And The City.

Härligt värre!

Så, nu ska jag sova.

Nattigo!

Idag är det solidratitetsdag.

Alla elever på skolan är altså ledia idag för att på ett valfritt sätt tjäna 100 kronor som vi sedan ska sätta in på nåt 90-konto om jag uppfattat det rätt.

Det ska iallafall gå till någrot i Arfika, Zimbabve tror jag.

Inte säker.

Men, jag ska i varje fall klippa gräset.

Gräsmattan är minimal, så jag är glad övr min simpla uppgift! :)

18 dagar kvar till paris..

Tack å hej, solidaritetsgrej!

Hahaha, bläddrade igenom tjuvlyssnat.se precis som i vanlig ordning.

Hittade den här klockrena uppsnappade konversationen:

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/nar-hon-fick-veta-hur-det-lag-till-kande-hon-sig-helt-overkord

Hahahaha, säger jag bara x'D

Jag önskar jag vore känslokall.

Att jag inte brydde mig om något eller någon.

Att jag aldrig blev fäst vid någon, för att slippa bli besviken.

Vad skönt om jag bara kunde ignorera det jag känner.

Eller, ännu bättre,

Inte känna något alls.

Då skulle det här vara så himla mycket lättare!

Jag skulle bli mycket mindre påverkad och försummad.

Inte vara handlingsförlamad.

Slippa befinna mig i never-neverland och sväva på rosa små moln 24/7.

Det skulle vara något det...